musikenimitthuvud.blogg.se

En blogg om musiken jag lyssnar på.

Love Antell / Florence Valentin

Kategori: Musik

Jag har faktist inte lyssnat på musik i helgen som jag själv valt, så detta inlägg gills inte riktigt, men det har varit festival i korkarna på Söder, Popaganda, så genom mitt öppna vardagsrumsfönster har jag hört mycket av festivalen. Till och med så jag kunnat urskilja vilka låtar som spelats.
 
I år var det bara två-tre bokningar jag var intresserad av, samt att nästa vecka blir galet tuff med sex konserter att bevaka på 7 dagar, (plus heltidsjobb) så jag fattade det vuxna beslutet att stanna hemma i helgen.
 
Men genom fönstret har jag hängt med lite ändå, och i efterhand är det jag surar över att jag missade Love Antell. Har nog missat honom vid varje tillfälle i år. Mycket irriterande, men jag har sett honom många gånger innan, i fantastiska bandet Florence Valentin, helt själv och som nu, som soloartist med band. När Love spelar, oavsett vilken konstallation, är det alltid engagemang. Den här killen har något att säga, och han gör det. Låtarna brukar vara glad-svängiga, men med tänkvärda texter. Soloskivan är lite lugnare, men med lika tänkvärda texter.
 
Jag älskar att han lånar bitar som inspirerar honom, tar dem, gör dem till något eget, använder det och står för det. Florence Valentin har någon låt som live kan brytas av med Come on Eileen,  (tappat namnet på FV´s låt helt, hjälp!) Jag har hört Pokerkväll i Vårbygård varvas med Bankrobber, och jag tycker helt enkelt det är lysande live.
När jag såg Florence Valentin på Storsjöyran 2008 passerade ett tåg förbi giget och folk hängde ut genom fönstren och viftade och tjoade medan tåget passerade. Så bra var det! Hela Florence Valentin är så himla bra att de förtjänar ett eget inlägg längre fram.
 
Lyssna på Upp på sociala, Ner på Systemet eller Spring Ricco från Florence Valentin och Stjärna där eller Gatorna tillhör oss med Love Antell.
 
Gör det bara!
 
Florence Valentin efter spelningen på Popaganda 2009, Foto: Teresa Hedström | Musicstage.se
 
Love Antell, Soundcheck Popaganda 2009:
 
 
 

SeLest, igen

Kategori: Musik

Idag är det SeLest i öronen igen.
Jag började morgonen i ett tillstånd av total trötthetskoma, och då kändes Lämna mig inte och Simon Ljungmans röst i öronen som en lagom start på dagen. Sedan rullade skivorna vidare. Det får nog fortsätta så idag. En SeLest-dag helt enkelt. 

 

Finns inte så mycket mer att säga om det. 

Håkan Hellström

Kategori: Musik

Idag lyssnar jag på Håkan Hellström. Spelningen från Way Out West 2010, när han spelade hela debutalbumet från början till slut (Känn Ingen Sorg För Mig Göteborg) och dessutom hade han dammat av sin sjömanskostym!  Jag är så bitter över att jag missade den spelningen!

(Jag såg dock den något mindre kända spelningen 2011 när han spelade sin senaste skiva 2 Steg Från Paradise i sin helhet på Liseberg! Men det är en annan historia.)

Håkan känns som en sådan musiker man älskar eller ogillar. Jag har nog aldrig träffat någon som säger att han är rätt ok. 

Jag tillhör de som älskar Håkans musik. Jag gillar det skeva, glädjen, energin och svänget hans fantastiska band skapar. Jag älskar glädjen som skapas på konserterna, vänskapen man ser på scenen och hur benen bara vill dansa. 

Dock tog det mig ett tag att inse att jag gillade honom, tyckte mest musiken var tramsig till jag såg honom på Hultsfred, kan det varit 2005? Han hade sådan energi på scenen och jag föll för honom som liveartist och musiken följde med på köpet. 

Jag har rätt dålig koll på hans låtar över lag, är inte den som kan damma av ett gammalt guldkorn på någon B-sida från 2003, men det är okej det med. 

Nu är det längesedan Håkan bjöd in till dans senast, (nästan ett år...) så jag hoppas det blir något snart.

Tills vidare får jag lyssna på Spotify istället. Och just denna liveinspelning har riktigt bra ljud. Brukar inte gilla sånna skivor annars, för jag tycker ljudet blir dåligt och publiken stör, men här är det perfekt. 

Lyssna här.

Håkan några år senare på Hultsfred, första gången jag fotade honom. 2008. 

 

 

SeLest

Kategori: Musik

Finaste SeLest spelas idag, vacker, fin musik utan att för den sakens skull vara mesig. Snarare dansig och glad, med texter som berör och ger hopp. 

Första skivan, Kapellgatan 12, handlar främst om sorg, saknad, att förlora. Men också kärlek. Andra skivan, Våren, handlar kanske mer om där man hamnar efter att man tagit sig igenom det som händer på första skivan. När man orkar ställa sig upp igen och livet känns ok.

Detta ramas in av en hel orkester: stråkar, trummor, gitarrer, you name it. De flesta instrumenten finns där, och bandet består av 8 personer. 

Fina, starka Född den 4 juli, Gloria (som får mig att gråta), fartfyllda September, sjukt pampiga Sår, fina 11.01, sorgsna Lämna mig inte, jag tror varje låt är bra nog att lyftas fram här. 

Lyssna på SeLest. Fin musik från fina människor. <3
 
 
 
En helt galet bra version av Gloria filmade jag på Indiedagis på Storsjöyran 2011. Kika här.
 

Peggy Lejonhjärta

Kategori: Musik

Nu ska ni få det bästa som finns. Att dansa och slåss med Peggy Lejonhjärta.

Jag upptäckte Peggy 2006, jag och Kin var på Winnerbäck i Ronneby, hans medmusiker Johan som spelar i Peggy berättade för oss om nytt material, Kin lyssnade redan på Peggy och jag kände mig dum som inte hade koll, så jag lyssnade när jag kom hem och sedan dess har jag varit fast.

Tyvärr kom aldrig någon ny skiva och jag tror inte de spelat live en enda gång sedan jag hörde talas om dem. PSL släppte ett liveklipp med dem för några år sedan. Kan varit 2009, men det blev ingen skiva då heller. Genom åren har några få nya låtar släppts, men det är längesedan nu.

Jag är verkligen asdålig på genres, men någon form av indipop ska det väl vara. I regel ganska glada melodier med lite skev sång, men på ett positivt sätt. Väldigt snyggt arrade låtar. Och de låter asbra.

Till de flesta av låtarna vill mina ben bara tokdansa. När jag gick hem från jobbet i onsdags så lyssnade jag på skivan och jag fick koncentrera mig på att hålla ordning på benen så de inte spratt iväg i någon form av okoordinerad tokdans.

Absolut bäst är Sista styvernes trappor och
(frammåt är bakåt och bakåt är fel) Stopp!
till sistnämnda kan inte benen stå still ens med våld.
Men det finns så många fler bra låtar!

Tyvärr finns de inte på spottan, så idag blir det youtube som gäller.
Missa inte skivan jag skulle lyssna på för resten av livet om jag tvingas välja en enda.

Sista styvernes trappor 
(frammåt är bakåt och bakåt är fel) Stopp! 

Snälla Peggy kom tillbaka!

Krunegård

Kategori: Musik

Jag har redan berättat om mitt idiotlyssnande på Borderline/Evert Taube. Jag har ett till idiotlyssnande jag brukar ta till när jag känner irritationen krypa på mig, om jag är nere eller bara behöver lite lugn. 

Idag behövs lite lugn så  det blev Markus Krunegård, Korallreven & Vintergatan, Everybody Hurts och Askan är den bästa jorden. Om och om och om och om igen. 
 
Dessa tre låtar är bland det bästa jag hört och de öppnar i nämnd ordning upp Markus fjärde skiva, Mänsklig Värme. Kan vara starkaste öppningen på en skiva någonsin. Resten av skivan når dock inte riktigt samma klass. Tyvärr.
Musikmässigt har jag ett av-och-på förhållande med Markus. Han första skiva är riktigt bra, sedan släppte han två skivor på en gång och de är (i mina öron) inte alls Markusbra. Jag lyssnade knappt alls från att de skivorna släpptes 2009 till han räddade allt med denna fantastiska trio. Nu kan jag lyssna ofta och hela dagar igen. 
 
Rösten, dialekten och texterna. 
Älskart.
 
Lyssna här.
 

Stormakten

Kategori: Musik

Alltså, jag älskar det här klippet! Kika här.
 

Det gjorde vi bra! Inte för att jag gjorde mycket mer än att ställa upp en kamera, men ändå!

Stormakten är en ganska ny bekantskap för mig, träffade delar av dem på en fest i sommar, lyssnade på skivan efter det, gillade, glömde fortsätta lyssna, de var förband i lördags på ett gig jag skulle fota, vi filmade, jag är såld. Ganska bra summering. (Bilder från giget finns här.)

Tjärhovsgatan, Söderut och Jag hör bara ditt hjärta slå är favoriterna. Bra sväng och dans men med allvar och känslor. Som det ska vara! Även Antivåld - Zombiestad är favorit, men inte så mycket dans. 

Älskar trummandet med. Jag är en riktig jävla sucker för dunkande, taktfasta trummor (och röda gitarrer, men det hör inte hit.)

Lyssna på Stormakten

Molotov Jive

Kategori: Musik

Karlstadpojkarna där alla inte ens hann sluta skolan innan de fick skivkontrakt hörs i lurarna idag.

Med drivande trummor får de mig att hålla tempot på promenaden från jobbet vidare till Ica. För att nu fortsätta som danssällskap i köket medan jag lagar mat.

De två första skivorna var (enligt mig) lite 60-tals poppiga, musiken glad, medan senaste skivan Storm är mer tuff, hårdare och med mer kaxig attityd kanske, men med väldigt mycket melodi fortfarande. Men mycket mörkare.

Favoritlåtar är svårt, men Friendship, Paint the city black, Cecilia and the love, 29, Song for the fallen apart och Hold me tight like a gun kan få vara en bra början.

In och lyssna r!


Hästpojken

Kategori: Musik

Brukar ju inte lyssna på musik i lurar på helgen, blir ofta livemusik istället, men nu är jag påväg till frissan, (är sen som vanligt.) När jag stod på perongen och bläddrade i mina listor på spotify fanns plötsligt bara ett alternativ. Idag SKA det lyssnas på Hästpojken minsann. (Göteborg två dagar i rad, var har jag min lojalitet egentligen?)

Iallafall, om musiken: deras första skiva gav jag två lyssningar, sen gav jag upp. Jag förstod inte alls vad andra såg i det där skränet. Sen kom andra skivan och en av mina recensenter på Musicstage.se skrev så jäkla bra om skivan, så jag var tvungen att lyssna, och jag föll pladask. Gitarrer och bas, trummor och hat, jag dör en smula varje gång. Samma sak med Katarina är ett hål.

Att se dem live, det skaver och gör ont, men på ett bra sätt. Det är svart, men musik ska kännas.

Jag har till och med hittat bra låtar på första plattan, nu när jag vet bättre. Shane Macgowan och Caligula tex. Bra musik helt enkelt.

Lyssna här.

Borderline/Evert Taube

Kategori: Musik

Musiken i mitt huvud idag:

Jag är fenomenalt bra på att idiotlyssna på musik. Jag kan ha två låtar på repeat en hel dag, om jag bara är på rätt humör (eller fel humör, Borderline & Evert Taube lyssnar jag främst på när livet känns orättvist och eländigt.)
I morse kändes livet inte alls okej, speciellt inte när det var dags att gå upp och gå till jobbet, så då var det bara att slå på spellistan med dessa i öronen när jag släpade mig till tunnelbanan, och sedan spelade jag dem varv på varv till livet kändes lite bättre igen. 
Men nog om mig, nu till låtarna:
 
Det tog ett bra tag innan jag fattade att det egentligen är samma låt, fast det egentligen är helt olika låtar, som är samma, eller hur det nu blir. Förvirrande, men fantastiskt.
 
Som jag förstått det gjorde Daniel Gilbert sin Borderline, som Håkan Hellström hörde och ville använda på sitt sätt, resultatet blev Evert Taube som de gjorde tillsammans. Flera år senare släpper Daniel sin första skiva New African Sports, Soul Café Club No1 (förkortad NASSCC NO#1) där hans version, Borderline är med. Det är två så olika låtar, men ändå så lika och jag älskar dem båda. 
 
Spotify:
Borderline
 
Vad lyssnar ni på idag?