musikenimitthuvud.blogg.se

SeLest har tagit på sig ett stort projekt, de snart är i hamn med. De släpper under ett år de fyra årstiderna. 

och SeLest – Hösten

är nu utgivna och finns på Spotify. Hösten har istort sett gått dygnet runt hos mig sedan jag lade mina vantar på den, och jag rekomenderar den varmt till alla som vill ha lite värme, hopp och förståelse i höstmörkret. Simon Ljungman och Sebastian Ring lyckas återigen sätta känslor i text och melodi. 

 

"Har du glömt vad det är som gör dig glad? Så lätt att tappa bort sig i bruset, pulsen i stan som bara går på och går på och går på tills man går av"

 

Mer än så tänker jag nog inte skriva nu, då recension kommer på Musicstage.se inom en (vad jag hoppas blir) överskådlig framtid. =)

 

Foton från den mysiga releasespelningen i November: 

 

Min fina vän Tilla tvingade (nåja) iväg mig på konsert för två söndagar sedan, ungefär när jag övertalat mig själv att det inte var hela världen att missa giget, och ställt in mig på att aldrig mer få se Laakso typ. 

Jag fick ett sms, sen var det bara att kasta mig in i duschen och slänga i mig lite mat för att åka till Cirkus. 

 

Laakso är då bandet Markus Krunegård är med i, när han inte kör solo. Jag har bara sett dem en gång, Popaganda 2008 och jag fastnade direkt. Med min vanliga tur har de knappt spelat sedan dess och när de väl gjort det har något annat alltid varit i vägen för mig, så det var stort att äntligen få se dem live igen!

 

Nu var Laakso då förband till Markus Krunegårds turnéstopp i Stockholm, lite lagom kaxigt och väldigt uppskattat. Tyvärr var spelningen ganska kort, men några favoriter hann vi få höra och det fanns även lite nytt material, vilket måste (håller tummarna) betyda att det finns lite liv kvar i Laasko i allafall. 

 

Sedan spelningen har Laakso snurrat oftare än vanligt i lurarna och här kommer några tips att lyssna på: 

 

Befriande musik som inte låter perfekt, men som är jävligt bra!

 

Här finns allt!

 

Och bilder från Popaganda 2008 såklart!

 

Fina Pernilla släppte nytt i oktober. Här kan ni läsa om skivan, som jag verkligen rekommenderar: 

 

 

Det är första skivan i en serie om 2, och det känns fint att veta att det kommer en skiva till!
Skivan är väldigt höstig och varm, som en filt och en kopp te. En kram och lite kärlek. 

 

Hon spelade även på Södra Teatern 9 November, och där var jag och kameran. Kan ni tänka er?

 

Pernilla är fantastisk live, förutom att hon gör och framför bra musk, så hon är så spontan och jordnära i sina mellansnack att de kan verkligen sluta hur som helst och var som helst, och jag älskar´t. 

 

Jag har en blandad lista med det absolut bästa. Och jag är verkligen usel på att sätta ihop sånna listor, jag kan inte välja bort låtar, så det är en lång lista.

 

Bang är ett lysande exempel på låt som bör lyssnas på!

Även Boredom, cruise and crash, Dear I, If I, Rainy heart, Heart attack, Long cold winter, You get what you earn, A person called she, Papercup words, Windows & Doors, Claudia, Porcelain, Antidote, Where to start, Own och Love.

Blev massa låtar som vanligt. =)

 

Hon släpper dessutom nytt inom kort, så håll ögonen/öronen öppna!

 

Här finns hon

och här

 

 

Bilder från Slussen 2009

 

Idag blir det en tripp down memorylane med SeLest. Var ett tag sedan jag lyssnade senast och de släpper skiva och giggar i Stockholm snart, så jag är pepp!

 

Börjar med att lyssna på fina Lämna mig inte, påminn mig att jag måste kolla med Simon vad den verkligen handlar om vid tillfälle, har min egen bild och den gör lite ont. 

 

Sedan får det nog bli Gloria och försöka låta bli att lipa på jobbet. =)

 

Dessutom finns låtarna från Sommaren, deras 2 låtar som släpptes i just somras. De måste jag lyssna in mig på mer. Gatorna och Midsommardag. Snart kommer skivan Hösten och då är de nästan i mål med sitt fina, galna projekt att släppa de fyra årstiderna. 

 

Det blir en bra eftermiddag det här!

 

 

 

 

 

Mina fina vän Petter dök upp i mitt vardagsrum i lördags och spelade några låtar på Musicstages personalfest. 

Lyssna på honom. Han är verkligen kalasbra!
Vet inte hur jag ska beskriva hans musik, så jag skippar det. 

 

Idag snurrar hans båda skivor på mitt spotify. 

 

Petter Seander – The Denial Of Me, Myself & I 

 

Dessutom är han sjukt bra på spontana mellansnack. Här kan ni kika på en spelning på Indiedags på Yran förra året. 

 

Lilla Hotellbaren 2011. 

Ett artistnamn som är precis vad det låter som. Min fina vän Pelle Ekerstam gör riktigt bra musik under namnet A Beautiful Friend. 

Musiken är (överlag) lugn, rockig och lite Americanadoftande. Musik som funkar jättebra att antingen snöa i på totalt eller ha i bakgrunden. 

 

Det ryktas att en ny skiva finns i planeringen och jag längtar!

Lyssna på: Soul Too Body, Love Finds A Way, The Loneliest Man Alive, Better The Devil, Emotions On A Leash, Fantastiska Ageing och den superfina duetten med helt galet braiga Jennie Abrahamson: Times Like This, 

 

 

På Musicstage.se´s Youtube kan ni se några låtar från när han och bandet var förband till Lisa Miskovsky i september. Klicka här.

 

Skivorna finns på Spotify:

 

 

I två- tre dagar nu har jag uteslutande i stortsett lyssnat på I Are Droid. En fin bekantskap jag hittade någon gång runt 2008-2009. 

 

I mina öron spelar de någon form av skitig, melodiös musik. Bra är det i allafall. 

Vid något tillfälle försökte jag förklara för dem att jag älskar att sova till deras skiva I Are Debut. Jag tror inte riktigt komplimangen i det hela gick fram till dem, men jag menar något riktigt bra med det. Varje ton ligger precis rätt och trots det skitiga soundet är ljudbilden helt perfekt, allt klaffar och melodierna flyter verkligen. Harmoniskt.

 

Minns att jag plåtade ett gig med dem för några år sedan, jag var så trött och sliten och jag borde nog stannat hemma egentligen, men efter tre låtar satte jag mig i kanten av lokalen lutad mot en vägg och blundade, och njöt.

De låter så himla bra!

 

Lyssna på I Are Droid du med!

 

 

Efter årsskiftet kommer upppföljaren!

 

Debaser Medis 2009. 

I morse visste jag inte riktigt vad jag ville, eller vilket ben jag skulle stå på, men valet föll snabbt på Pernilla Andersson - lungt och skönt men med fart och både vemod och glädje.

 

Antagligen är Pernilla en av de varmaste, roligaste, charmigaste kvinnor jag mött. Och hon är ju så galet duktig med! Önskar jag var mer som Pernilla. Hon kan göra vad som helst. Antagligen med en handen bakbunden. 

 

Skriver bra låtar gör hon verkligen med!

 

Kolla in videon till Johnny Cash och Nina P om ni inte redan sett den! Jag garvar varje gång!

http://www.youtube.com/watch?v=3mg8mjI-uh0

 

Vidare har hon släppt galet många plattor, både på Svenska och Engelska och det kommer tyvärr inte fram så ofta. Själv föredrar jag de Svenska och förutom nyss nämnda låt har jag mina favoriter i låtar som Dansa med dig, Som en Ö, November, Desperados och Pernillas tolkning av Eldkvarns Huvudet högt. Vill bara lipa varje gång jag hör den. 

 

Lyssna in Pernilla!

 

Senaste skivan Ö:

 

 

Dessutom finns en liveskiva från senaste turnén: 

 

Södra teatern 2008

De senaste dagarna har jag satt listan med samtliga Håkans album på repeat och lyssnat runt och runt. Jag får riktigt kämpa för att inte spontandansa Kungsgatan mer till jobbet på morgonen. Gör underverk för humöret!

Håkans musik älskar man nog eller hatar. Väldigt få verkar vara utan åsikt gällande musiken. Själv behövde jag se honom live (Hultan 2005?) gör att börja gilla musiken. Energin och glädjen på scenen golvade mig. 

Nu har jag hunnit se många konserter och jag blir aldrig besviken.

 

 

Favoriter då? Hurricane Gilbert, Jag vet vilken dy hon varit i, Känn ingen sorg, För en lång tid, Aprilhimlen, Atombomb, Uppsnärjd i det blå, Vid protesfabrikens stängsel, En midsommarnattsdröm, Nu kan du få mig så lätt, i två 17år, Saknade te havs, River en vacker dröm, Ramlar och En vän med en bil.

Det får nog räcka så till att börja med. =)

 

Lyssna!

 

 

Jag var så nöjd med att jag bloggade så himla duktigt, men så fort tiden tryter försvinner bloggandet. =/

 

I veckan har jag lyssnat mycket på Selsius, en ny finfin bekantskap jag såg för första gången i lördags, på Sticky Fingers i Gbg: Selsius – Selsius

 

Jag plåtade även Augustifamiljen med gäster i lördags, där Daniel Gilbert är en av bandmedlemmarna. Hans nya singel (två spår) har med snurrat en del: Daniel Gilbert – The Soul Of A Fool Annorunda, charmig och helt galet bra. 

Daniel har ett projekt där man kan sponsra hans kommande skiva, läs om det här, och undvara 200kr!  

 

Och Moneybrother var en av Augustifamiljens gäster i lördags. Han har just släppt sin skiva, jag har inte hunnit lyssna in mig helt än, men en eller två favoriter ska jag nog kunna hitta här. Mycket låter lika bra som tidigare, men kanske lite mer vuxet och lite mindre exploderande, lugnare och behagligt. 

 

Timo Räisänens nya efterlängtade skiva släpptes nyss, den tar lite tid att växa för mig, men ett stadigt, redigt bra, fick den redan från början. Timo Räisänen – Endeavor

 

Ikväll ska jag fota gig med Eddie Lövholm Eriksson, han har ju redan fått ett eget inlägg, men det tål att upprepas. Lyssna på honom! Eddie Lövholm Eriksson – Jag har lovat för mycket. Igen. 

 

Nu ska jag skärpa mig med bloggandet!

Vad lyssnar ni på?

 

Moneybrother med Augustifamiljen från i lördags: 
Fler bilder finns här:

Och Selsius på Sticky, fler bilder finns här

Har lyssnat på blandat idag, men publicerat en skivrecension på Musicstage.se, Stormaktens skiva Skitliv har jag skrivit om. Läs gärna! http://musicstage.se/recensioner/skivor/6707-stormakten-skitliv

 

Har även bloggat om dem tidigare, så läs här med. http://musikenimitthuvud.blogg.se/2012/august/stormakten.html

=)

I lördags zappade jag in på SVT och såg delar av Klungans & Säkerts! Hemvändarkväll från Cirkus i december förra året. Hon är så himla-galet-sjukt-fantastiskt-ofattbart-bra den där Annika Norlin!

Jag satt i soffan och längtade efter ett par Säkert!gig. (Snälla, snart!)

Som textförfattare kan hon vara bland de bästa som existerat, musiken är magisk och som scenpersonlighet! Shit, få kan se så arga och fokuserade ut. Och samtidigt stampa/dansa/slå på koskälla som om det inte fanns en morgondag. 

 

Jag älskar't. 

Dansa, fastän kan vara bästa konserturladdningen som finns. Att låta frustrationen byggas upp och sedan explodera ett stort stampande. Oslagbart. Och texten! Jisses, man vill ju bara gräva ner sig.

 

All time high favoriten är Det kommer bara leda till ngt ont. Jag såg den live på Hultan 2008, Krunegård gästade och det kan nog vara det mest fantastiska i konsertväg jag sett i hela mitt liv. Dör fortfarande lite när jag tänker på det. De såg sådär farligt kära ut, som de sjunger om. (Foton finnes i slutet av inlägget.)

Texten får mitt hjärta att värka, det är så lätt att minnas hur det var när man var 14-17 typ, och han med stort H (just för tillfället) gick brevid och härdsmältan var nära. Man vet att "Det kommer bara leda till ngt ont", men man kan inte låta bli, ungefär så. 

 

Andra guldkorn som absolut inte får missas är Sanningsdan, som med får full fart på benen och man måste bara sjunga med! 

Alla låtarna är bra, men utöver nämnda rekomenderas lite extra från första skivan, Säkert!
Det här är vad som säger, Vi kommer att dö samtidigt och Allt som är ditt. 

Från senaste skivan, Facit:
Isarna, Honung, Får jag, Riot, köttet är svagt och Jag som blev kvar (galet fin text.)

Det är ungefär alla låtarna som rekomenderas alltså...

 

Sedan är ju dialekten extra charmig med, när hon släpper loss den.
Lyssna!

Facit

Säkert!

Som extra bonus finns ju även: 
Säkert! på engelska,

Där flera av låtarna har översatts, eftersom Annika inte ville att låtarna skulle översättas felaktigt när utländska lyssnare visade intresse, (via hennes engelskspråkiga projekt Hello Saferide kan man tro.) Så hon översatte själv låtarna "rätt". Men i pressmeddelandet stod klart och tydligt att vi som kan svenska inte får lyssna, utan ska hålla oss till de svenska skivorna, men ibland är det härligt att fuska lite! ;)

 

Hultan 2008, är de inte söta?

Hultan 2008 här med. 

 

 

Jag håller mig långt borta från Idol-svängen, tycker inte de lämnat efter sig mycket bra, men på Rockbjörnen (som vi bevakade för Musicstage.se) tidigare i augusti intervjuade vi Moa Lignell, efter att hon vunnit en nallebjörn och hon var så fantastiskt  charmig, ödmjuk och inte alls i (vad jag förväntar mig som) en standardmall för en idoldeltagare, så jag blev lite nyfiken. Under galan sjöng hon både själv och i duett med Plura och wow!!!

Framför allt duetten, Fulla för kärlkens skull (vill jag minnas att det var) imponerade på mig. De gjorde det så himla bra! Igår kom jag på att hon releasade album precis och idag lyssnade jag på det.

 

Inte dumt alls. Hon har verkligen bra röst och låtarna är riktigt behagliga.

Så kika in och ge Moa Lignell en ordentlig chans.

Det förtjänar hon.

 

 

 

 

 

Jag har den stora förmånen att känna många riktigt bra musiker, och en av dem är Eddie Lövholm Eriksson. 

 

Musiken är singer/songwriter vis/rock typ, med bra texter. Dessutom har tjejen som sjunger med Eddie en röst att döda för. 

Eddie släppte en EP i våras som vi firade rejält, och vi fick även ett fantastiskt, spontant gig där och då, ett sånt där som är så himla genuint, hemtrevligt och bra att inget kan riktigt mäta sig med det.
Alla runt om hjälpte till att sjunga där de kunde, någon trummade bord, instrument skickades runt. Önskar mig många sånna gig framöver. 

 

I morse vaknade jag med en textrad på hjärnan, och när jag väl listat ut vilken låt det var, (Kom tillbaka) så fanns inget annat att lyssna på idag än Eddie. 

 

Lyssna in er på Stockholm 2010, (Älskar drivet i låten, benen vill dansa.) Millas Sång (Fantastisk duett med fantastiska Anna Stadling jag bloggat om innan, här.) Och fina Kom tillbaka. 

 

Hela Ep´n är riktigt bra!

Lyssna på Jag har lovat för mycket. Igen här.

 

Missa inte heller hans första EP, den hittar ni här: 
Brev från stängda rum.

Pressbilder Eddie Lövholm Eriksson, som vi tog i augusti. Foto Teresa Hedström | Musicstage.se

 

 

Tack vare min vän Olof och ett bejublat (nu ljög jag) eftermiddags DJ gig på Siestas VIP fick jag upp ögonen för Parker Lewis och hans låt Över Kilsbergen. 

Vi skulle alltså DJ:a, och skapade därför en gemensam lista på Spotify med sköna, chill låtar som passar innan festkvällen drar igång och där lade Olof in Över Kilsbergen och jag är dig evigt tacksam!

Den är så himla, himla bra. Texten, det är så man kan känna småstadsångesten klia, tonårsångest, framtidsångest, småstadstrisest. Samtidigt som det är väldigt, väldigt fint. 

 

Resten av skivan (och hans första) har tyvärr inte satt sig än, det är inte så att resten är dåliga låtar, men denna låten kan jag lyssna på hur mycket som helst!

 

 

 

 

(Nu var det längesedan. Denna veckan är galen med 5 konserter/releasefester på 7 dagar. Bloggen har fått lida. Känns dumt att skriva massa inlägg om musiken som hunnit passera, så vi tar det från nu: )

Hovet, Lars Winnerbäcks tidigare kompband, släppte en egen skiva när Lasse tog paus 2004 (har jag för mig.)
Den skivan hittade jag liggandes på min dator på jobbet i förra veckan och idag var det bara dags att lyssna. 

 

Hovet består som sagt av Lasses kompband, fram till 2006-2007 någonstans. Det är några av Sveriges mest skillade musiker som tillsammans fick för sig att köra sitt eget race.
Det är mycket vänskap och kärlek på skivan, alla sjunger minst en låt var, vilket ger extra charm, och den väcker så himla mycket minnen! Vet inte hur många gånger jag såg Hovet genom åren!

 

Dessutom satte de här människorna i stort sett grunden för min musiksmak. Jag lyssnade nästan bara på Winnerbäck när jag var yngre och i och med Hovet presenterades jag (då eller senare) för Johans Peggy Lejonhjärta, Joffes soloskiva, Anna & Idde och deras olika projekt och Jensas Hjärtats Orkester. 

 

Nostalgi i sin bästa form. 

 

Vacker & Lugn
Silverfisken
Svarta Segel
Rester
Brinner
Våra Hjärta

Dessvärre hittar jag inget med dem på Youtube när jag söker, så det blir svårt att dela dagens musik. =/

 

Idag är det höst och vemod och tycka synd om mig själv. Då blev det fantastiska Anna Stadling i öronen. 

 

Det finns så fantastiskt mycket fint att säga om denna människa, men jag nöjer mig med att fokusera på musiken och rösten, det finns få som kan sjunga och beröra som Anna. Hennes röst är ärlig, rak och väldigt vacker. Stark.

Musiken är skönt okomplicerad, nu när alla band ska låta så mycket som möjligt med så konstiga instrument som möjigt. Missförstå mig rätt, hennes musik är inte alls simpel, den låter väldigt mycket, men det är skönt att lyssna på hennes låtar. Harmoniska.  

 

Hon släppte sin debutskiva -99, Det känns, sedan spelade hon med Winnerbäck i flera, många år, gjorde en skiva med Hovet, två skivor med Idde, och sedan släpptes äntligen hennes andra soloplatta, 2010, E4 mot Norr.

E4 mot Norr har det lyssnats på mycket i mina öronen genom åren. Det är en sån skiva som passar till höst, vinter och vår, en kopp te och en filt typ. Livet känns lite bättre med Anna i öronen helt enkelt. 

Låten med samma namn som skivan, lyssna på den!

Det bör även tilläggas att hon har fantastiska musiker med på sina skivor! De är helt galet skickliga. 

Ser fram mot kommande skiva!

Smakprov på den finns här.

 

Anna Stadling Skottvångs Grufva, 2012

Anna Stadling, Gröna Lund 2011

 

 

Ja, det var bara en tidsfråga innan Lasse skulle dyka upp i bloggen. 

Vi har ett av- och på-förhållande jag och Lasse. Det kan gå månader utan att jag lyssnar på hans musik, men jag missar ogärna en konsert. Eller förr var det så i allafall. 

 

I år har jag haft tre (3!) chanser att se honom och jag har inte lyckats se ett helt gig än. Det är nästan "lägga in på sjukan varning" på det. Orsakerna har varit varierande, på Siesta var det så kallt så jag härdade inte ut. Det sägs att det var kallaren än på julafton 2011 där i Hässleholm i maj/juni 2012. 3 grader vill jag minnas att min mobil sa till mig där på kvällen. Det gick inte att vara utomhus i vårkläder som dessutom hade fått sig en släng regn. Jag gick in till pressrummet innan de hade gått av scenen första gången. Men jag höll ut länge. 

 

På Peace & Love hade jag säkert kunnat ta mig tid att se hela giget, men jobbsamvetet tillät det inte, så det blev några låtar. På Yran regnade det och var kallt, och jag började bli sjuk, så jag gick efter 5-6 låtar (och låg ändå sjuk i fem dagar efter.)

 

Så chanser har funnits, och han har dessutom varit ute på sommarturné, och ändå har jag inte varit iväg. Jag som sett fler Lasse-gig än vad många ser konserter under sin livstid... Klart konstigt, och lite läskigt. Jag börjar nog bli vuxen. Klart obehagligt. 

 

Men i kväll. I kväll är det jag, Lasse och Gröna Lund. Och på på lördag är det jag, Lasse och Linköping. Och Kin. Kin är med så klart, som sig bör, som det ska vara och som det allt som oftast varit. 

Han har fört med sig mycket bra den där mannen. 

 

Inför kvällens konsert lyssnar jag på förra skivan, Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen

 

Vi tar en bildkavalkad på det då: 

Cirkus 2011

 

Siesta 2012

Storsjöyran 2012

 

 

I dag blev det spontant Deporteeslyssnade. Brukar inte lyssna på dem, men ser dem gärna på festival om jag kan. Sambon spelade något i morse som påminde om dem, så valet blev lätt när jag knatade hemifrån i morse och nu, 5h senare känns det som ett bra beslut. 

Gillar de fina melodierna, skevheten och styrkan som finns i kombination. Det svänger bra emellanåt, och är väldigt vackert ibland. 

 

Kan dock konstatera att deras två senaste plattor faller mig bäst i smaken. 

 

Lyssna du med!

 

 

Deportees, Storsjöyran 2012

 

Deportees Popaganda 2009